Det där med att nöja sig.

Den dagen jag kan stoltsera med ett mästerverk, något som aldrig går ur tiden, något som är så vackert att hjärtat vibrerar. Den dagen kommer jag att säga att jag är nöjd med min arbetsinsats. Tills dess fortsätter jag att kämpa, slita, radera, skriva om, göra om, gära rätt, trassla, trilskas, hoppas, slåss, sura, skratta, armbåga,förbanna, hylla och kanske en dag blir jag nöjd. På måndag börjar allvaret igen. Skriver jag en ny Imagine redan då tar jag en braklunch.

//Nina